PINGVINBARN

Den som väntar på något gott...
Väntar oftast alldeles alldeles för länge.
 
Ber om ursäkt för min frånvaro på bloggen. Vet om att det är många som är lite smått sura över mitt plötsliga uppbrott. Men nu så! Här kommer ett inlägg för er som vill läsa, och förhoppningsvis blir ni som varit sura - glada igen!
 
Maj var mitt senaste inlägg ifrån. Jag slutade blogga efter att min mobil åkt i golvet och slutade fungera. Fick en lånetelefon av finaste Sabina men den och jag är inte riktigt kompisar. Börjar väl bli bättre nu men är verkligen inte en telefon jag föredrar att skriva lång med! Och tyvärr så har jag blivit lat. Eller blivit? Det har jag väl alltid varit. Men just med det här att blogga via mobilen har varit så himla smidigt. Och jag vet att de flesta som kikar in här kollar via just mobilen, så det har känts så jobbigt att dra fram datorn helt plötsligt för att skriva på den. Även om det var så jag bloggade jämt förr. 
 
Jag känner nu att jag behöver ta tag i bloggandet igen. Men det är läskigt att blogga. Eftersom jag väljer att vara öppen och ärlig här är jag rädd för att skriva någonting som tolkas fel av någon annan. Det har bidragit till min frånvaro. Blev ju orosanmäld till socialen i våras efter ett inlägg. Det tog hårt på mig. Även om jag har fösökt hålla skenet upp och "borstat av mig" allt så ligger det och gnager i mig varje dag. 
 
Men mindre om det! Mer om bloggen igen!
 
Tänkte göre en liten förändring här i bloggen. Istället för att skriva lite då och då om mitt mående och livet så tänkte jag börja göra fredagsuppdateringar om hur det går hos min psykolog tillexempel. Berätta vad vi pratar om, hur jag mår och allt. Är det någonting ni vill läsa eller ska jag slopa den idén med en gång?
 
Men tänker inte ta tag i allt det ännu, jag gör det i januari igen. För nu är det snart jul och då vill jag fokusera på familjen, vänner och mig själv. I januari flyttar jag sen till Uddebo, blir särbo och ska bo i en helt egen lägenhet för första gången i mitt liv. Mycket blandade känslor om detta men ingenting jag vill fokusera på nu. Det tar vi då! I januari alltså. Då ses vi igen.
 
Min fantastiska lilla underbara stora skitunge till son. Vad jag älskar dig