Idag är dagen!! Idag ska han komma! Vår son!
Jag ska bli pappa idag, eller iallafall snart! När som helst kan Kim ringa och då... Ja, vad ska jag göra då? Springa och hämta mina saker, upp och byta om... Eller hinner jag det? Springa ut till bilen och sen fort som fan, med en laglig och lugn hastighet såklart, till Dalstorp för att plocka upp damen för att sen se henne lida och skrika i vad jag har läst kan vara i upp till tre dygn...!! TRE DYGN! Varken jag och Kim har varit med om detta innan och risken finns att födelsen ska vara resten av veckan...? Vart fan är rättvisan i det?
Men längtan finns där, har funnits där länge... För allt verkligen! Tills jag får ha honom i min famn. Tills vi får komma hem med honom, in i vårat hem där spjälsängen väntar på honom. Där katterna kommer undra vad det är för en jävla knort som kommer och tar uppmärksamheten från de. Skötbordet är klart för blöjbyten och lägenheten är klar för kärlek och en hel värld är redo att ta emot vår lilla pojk!
Man undrar ju ändå lite hur det blir. Att han kommer ut och ser ut som en potatis vet ju alla men hur kommer han vara sen? Blir han brunögd som mamma eller blå/gul som pappa? Brunett eller blondin om han ens har hår på huvudet alls? Eller alla föräldrars största rädsla: blir han ful? Skämt åtsido, man undrar ju om det blir en Beckham eller Dileva liksom. Kommer det bli en hockeyspelare eller fotbollspelare (andra alternativ godkännes icke ;))? Blir han en gamer eller kommer han vara en bookworm?
Han kan bli precis vad som helst...! Kan ni fatta ändå? Det är ju förfan en ny människa som snart ligger i famnen!
Vet inte om alla pappor håller med om detta men jag läste en bok där det stod att mamman blir mamma samma dag som hon blir gravid. Då börjar hon prata med jämlikar och med syskon, kompisar, mammagrupper, symöten, mammor, fan och hans moster medans vi pappor reagerar i stort sett: fan vad fränt, jag ska bli pappa! *knäpper upp en bärs*! Mammorna samlar på sig kunskaper så när barnet väl kommer ut så är mammorna flera år före papporna när det gäller barnet.
Sen finns rädslan hos många nyblivna föräldrar att man ska bli en dålig förälder, att man inte kommer klara av det och att det kommer gå skit... Jag har inte den rädslan. För så mycket kunskap jag har nu, så mycket jag vet sen innan, så vet jag till 100% att jag kan egentligen inte ett skit! Hur ska jag kunna veta? Detta är mitt första barn, det är nu jag ska lära mig! Det är nu jag ska vara med så mycket som möjligt för att Cedric ska kunna lära mig saker, för att jag ska kunna lära honom saker!
Böcker hit och böcker dit men det som har gett mig något var när två barnmorskor sitter framför mig och Kim och säger: vilket jävla team ni är!
Så sa de, vilket jävla team! Det måste ju innebära någonting?
2 kommentar(er)
