PINGVINBARN

Första Januari
Idag är jag officiellt Uddebo-bo. 
 
Det är något som jag ännu inte har greppat tag om. Min psykolog är förvånad över hur bra jag har tagit allting och att jag inte har brytit ihop ännu, men det kommer. Det vet både jag och han. Som han sa sist - min kropp skyddar sig från allt genom att stänga av känslorna för just detta. För jag vet verkligen inte hur jag känner, om jag ens känner något för flytten. Jag är varken glad, ledsen eller arg. Kanske en aning lättad?
 
Denna vecka innebär flytt av alla mina flyttlådor och kassar med saker. Jag hade mycket mer än vad jag trodde. Lägenheten ska städas och så med, det tar vi en dag som jag hinner, eller kanske lite varje dag? Var där igår och lämnade av lite grejer och kollade läget med städningen. Det är en hel del som behövs göras! Vill ju även fixa till med lite nya taper och så i alla rummen, men det tar vi verkligen när både tid och pengar finns! 
 
Själva lägenheten är en trea, ligger på ovanvåningen i ett tvåvåningshus och är en av två lägenheter. I den andra lägenheten, den under mig, kommer min syster och hennes mamma bo. Kommer vara såå skönt att ha dem nära ifall det skulle vara något. Jag kommer bo själv men med mitt skyddsnät bokstavligen under mig vilket gör mig trygg. 
 
Det är en liten mysig lägenhet, precis lagom storlek verkligen. Nästan aningens för stor om man ska vara sån haha. Har hela lägenheten uttänkt och är en del i vardagsrummet jag är osäker på hur jag vill ha. Men det kommer när jag har bott in mig! Precis som tapeter och finare möbler. Jag har verkligen haft sån tur med att jag har de finaste vännerna som finns och kommer få både soffa och köksbord och lite annat smått och gott. Så himla tacksam!! Det kanske inte är de möbler jag vill ha sen, men det är möbler!! Hade det inte varit för dem så hade det inte funnits något mer än en tvbänk i hela lägenheten..
 
 
Vet att många här säkert undrar varför vi ska bli särbos och det tänkte jag berätta lite kort sådär, nu när jag ändå skriver! 
 
Är så att jag och Henke har under en bra lång period bara gått i luven på varandra. Vi har tappat mycket. Och för allas skull, framför allt Cedrics tänker vi då, så sa vi att en flytt hade nog inte suttit fel. Detta ger oss egentid ifrån allt, en hel vecka som vi får andas ifred och sova ut mm. Sen har vi en vecka där allt fokus är på Cedric, där han verkligen är det enda som betyder något. Och sen har vi en vecka ihop som familj, för vi kommer inte gå isär. Inte än åtminstone. Man får det bästa av alla världar.
 
Tror det blir bäst för alla. Vi gick från att bo hos någon till att bo ihop så ingen av oss har någonsin testat på att bo själv på riktigt. Så detta tror vi båda är bra för oss, lära oss växa upp liksom! Vi håller tummarna iallafall.