Idag fick jag ett samtal som fick mig att bestämma mig för att stänga ner bloggen.
Samtalet kom från socialen i Tranemo, de hade fått in en anonym orosanmälan angående blogginlägget jag skrev om mitt mående. Personen i fråga var rädd att Cedric skulle komma till skada och som socialen sa, att jag skulle ta livet av mig. Jag vet att jag skrev att tanken har slagit mig. Men då ska ni även veta om hur många monster som bor i mitt huvud och hur länge de har bott där.
Mina monster handlar enbart om mig själv. Jag skulle aldrig göra någonting för att skada någon annan. Och verkligen inte vår son. Han är ju mitt allt! Och även om mina monster säger till mig att det är "bara" att köra bilen i räcket så skulle jag aldrig göra det. Jag låter inte mina monster vinna. Som jag skrev i inlägget så klippte jag mitt hår. Det var för att själv ha kontrollen över vad jag gjorde. Inte låta monsterna vinna. För de ville inte att jag skulle klippa håret. De ville att jag skulle slita av mig det. Och det lät jag inte mig själv göra. Precis som att jag inte skulle låta mig själv köra in i ett räcke.
Här på bloggen skriver jag av mig. Jag skriver vad vi gjort under dagen/helgen och vad som varit bra och dåligt. Jag skriver om när Cedric lärt sig någonting nytt, när han mår bra och när han är krävande. Jag skriver om mitt mående. När jag mår bra och när jag mår sämre. Jag är öppen och ärlig i min blogg, har jag alltid varit. Jag har valt att dela med mig av de svårare stunderna i mitt liv med er för att kanske kunna göra det lättare för nära och kära att förstå, kanske få någon som känner igen sig att inte känna sig ensam och kanske visa folk att allting i livet inte är en dans på rosor.
Men så kommer detta.
På måndag ska jag, Cedric och Henke ner till socialkontoret och bevisa för dem att jag inte är något hot för vår son. Att han mår bra hemma hos oss. Någonting jag aldrig trodde skulle hända. För ni som känner oss vet att Cedric har det bra, är älskad något otroligt av oss och alla i hans närhet och att jag aldrig skulle göra någonting som innebar att han skulle kunna fara illa.
Just nu så har jag Cedrics farmor över. Hon är lika upprörd som jag och Henke. Vi ska nu fortsätta krama om Cedric och försöka ta denna veckan som vilken vecka som helst. Men bara så ni vet, så är detta det sista jag skriver här. Tänker inte låta någon basera någonting sådant här på ett blogginlägg som de har misstolkat igen. Och då är det bäst att inte skriva alls.
Så vi tackar för oss.
3 kommentar(er)
